Användningsområde

Schapendoes är en vallhund som användes och används även i dag för att valla får. Rasen deltar även med glädje och framgång i hundsporterna lydnad och agility. Inom rasen finns även hundar som tävlar i spår, eftersök, med mera.

Hälsa

Generellt är schapendoes en frisk ras. Höftledsdysplasi (HD), armbågsledsdysplasi (ED) och g-PRA (ögonsjukdom) förekommer.

Egenskaper / Mentalitet

Schapendoes är intelligent, vaksam, glad, livlig, modig, vänlig och aktiv. En stor förmåga att hoppa är viktigt, liksom intelligens och förmåga att agera på egen hand. Mot människor i sin omgivning utvecklar den en stor tillgivenhet och lojalitet. Rasen ska fungera bra tillsammans med andra hundar och djur. Samarbetsviljan, glädjen och den goda fysiken gör den till en härlig tränings- och tävlingskompis. Nervositet, stress och aggressivitet är inte rastypiska egenskaper.

Storlek och utseende

En schapendoes är en lätt byggd långhårig hund. Mankhöjd för hanar är 43–50 cm och tikar 40-47 cm. Pälsfärgen är ofta blågrå och svart men alla färger är godkända enligt rasstandarden. Pälsen, som ger ett rufsigt intryck, har underull. Den ca 7 cm långa pälsen är längre över bakdelen. Den är inte slät utan lätt vågig och får aldrig vara silkig. Där pälsen är längre står den upp i tofsar.

Pälsvård

En korrekt schapendoespäls är mycket lättskött. Den har en period under unghundstiden då valpullen släpper då kan den kräva mycket arbete med nästan dagliga utkamningar.

Övrigt

Besök gärna rasklubbens webbplats för mer information.

Källa: http://www.skk.se/hundraser/schapendoes/

Schapendoes är en vallhund som har använts till vallning av får. Vid sekelskiftet fanns schapendoes överallt i Holland. Herdar uppskattade rasens outrötterliga arbetsvilja, intellekt och förmåga att arbeta självständigt. Schapendoes var och den skall vara en sann vallhund, inte enbart till lynnet utan även till kropp och själ. Den kända hundspecialisten P.M.C. Toepoel har spelat en viktig roll i utvecklingen av rasen schapendoes. Tack vare honom vaknade intresset för rasen under andra världskriget. Rasen hade nästan dött ut mellan åren 1940 och 1945. Då använde man varenda schapendoes man kunde hitta till avel. Den Holländska Schapendoes rasklubben grundades år 1947 och Raad Van Beheer (hollänska kennelklubben) erkände rasen tillfälligt år 1952.

År 1954 utarbetades rasstandarden och man började föra rasbokföring. Rasen godkändes slutligen 1971, varefter enbart registrerade hundar använts till avel. Holländarna värnar mycket om sin ras och att bibehålla rasstandarden anser man mycket viktigt. Besläktade raser är bearded collie, puli, pon, old english sheepdog, briard och bergamasco. Rasen utbredde sig i slutet av 80-talet även till andra delar av Europa.

Användningsområde Schapendoes är en vallhund som användes, och än idag i viss mån, används, för att valla fårhjordar. Eftersom fårbete huvudsakligen förekommer i lugna, avskilda områden av landet är det nödvändigt att rasen har stor uthållighet, rörlighet och snabbhet. Anlaget att hoppa är viktigt liksom stor lättlärdhet och förmåga att arbeta självständigt. Rasen måste vara en typisk vallhund till temperament, kroppskonstitution och själ.

Helhetsintryck Schapendoes skall vara en lätt byggd hund, långpälsad och med en mankhöjd på 40-50 cm. Rörelserna skall vara energibesparande och fjädrande. Rasen besitter en uppseende förmåga att hoppa.

Måttförhållanden Schapendoes skall vara något längre än den är hög.

Karaktär Rasen skall vara glad, livlig, vänlig och aktiv.

Huvud Huvudet ska föras högt. Den kraftiga pälsväxten ger ett intryck av att huvudet är större, och i synnerhet bredare och högre, än vad det i verkligheten är. Skallen ska vara nästan flat med måttligt markerad pannfåra och väl markerade ögonbrynsbågar. Den ska vara ganska bred i förhållande till dess längd. Stopet ska vara väl markerat men inte djupt. Överlinjen på nospartiet ska vara placerad något lägre än skallens överlinje. Nospartiet avsmalnar endast lätt. Det ska vara djupt i hela sin längd och ha en svagt rundad avslutning. Sedd från sidan ska underkäken, även med munnen stängd, vara helt synlig. Saxbett. Okbenen ska vara mycket framträdande. Ögonen ska vara ganska stora, runda och normalt ansatta. De ska vara placerade tämligen tätt. Ögonfärgen ska vara brun och får inte ge intryck av att vara svart. Ögonvitorna ska endast vara synliga då hunden tittar åt sidan. Uttrycket ska vara alert, ärligt och livligt. Ögonformen, ögonfärgen och uttrycket är mycket utmärkande för rasen. Öronen ska vara relativt högt ansatta och ska varken vara stora eller tjocka. De ska hänga fritt, men inte tätt intill skallen. De ska vara rikligt behårade och rörliga, men får inte skjuta utanför huvudets konturer.

Hals Halsen ska vara stark och torr. Måttligt lång.

Kropp Skelettet ska vara lätt, smidigt och fjädrande. Länden ska vara välvd, kraftig och muskulös. Bröstkorgen ska vara djup. Förbröstet ska vara markerat. Revbenen ska vara måttligt till väl välvda och nå långt bak. Underlinjen ska inte vara allt för uppdragen. Svansen ska vara lång och väl bepälsad med fana, Sättet på vilket svansen bärs är karaktäristiskt för rasen. I vila ska svansen hänga men i trav ska svansen bäras ganska högt och svänga från sida till sida i en lätt bågform. I galopp ska den bäras rakt utsträckt. Under hoppning ska svansen tjäna som ett roder. När hunden är uppmärksam får svansen ibland lyftas högt. Den får dock aldrig bäras styvt upprättstående över rygglinjen.

Extremiteter Benstommen ska vara fin. Skulderpartiet ska vara välvinklat. Underarmarna ska vara raka. Mellanhänderna ska vara fjädrande. Framtassarna ska vara ganska stora och fjädrande. Till formen ska de vara breda och ovala. Tårna ska vara väl samlade. Trampdynorna ska vara tjocka och fjädrande med mycket päls emellan dem. Sporrar är tillåtna. Korset ska vara väl sluttande. Hasorna ska vara måttligt vinklade, korta och muskulösa. Baktassarna ska vara som framtassarna. Under sitt arbete använder sig rasen mer av galopp än av trav. Rörelserna ska vara lätta, fjädrande och energibesparande. Rasen ska ha lätt att hoppa och att vända snabbt. De skiljer sig en del från andra raser genom att de under trav bär både huvud och svans ganska högt.

Päls Schapendoes ska ha tjock päls med tillräcklig underull. Pälsen ska vara lång, 7 cm eller längre på bakstället. Pälsen ska inte vara mjuk. Den är lätt vågig. Lockig eller krusig päls är inte tillåten. Hårstråna växer mycket tätt. De ska vara fina och torra, men viktigast av allt, aldrig silkiga. Där pälsen är lång tenderar den att slå ut i tofsar, vilket gör rasen omfångsrik speciellt på bakdelen. Rasen ska också ha en mycket kraftig hårtofs på huvudet liksom mustascher och skägg. Alla färger är tillåtna. Mest eftersökt är blågrå till svart.

Storlek Hanhund 43-50 cm, tik 40-47 cm.

Fel Varje avvikelse från standarden är fel och ska bedömas i förhållande till graden av avvikelse. Nervöst eller aggressivt beteende är diskvalificerande.